Farmorsmors mat
Jag har en hundra år gammal receptsamling som min farmors mor har skrivit. Jag tänkte dela med mej av hennes recept allt eftersom jag skriver rent dem. Receptsamlingen är handskriven och stundtals lite svårläst.
Min farmors mor, Dagmar Malm (1873-1959), bodde större delen av sitt liv i Göteborg, frånsett några år i Stockholm, där hon träffade sin blivande man, Knut Bäck (1868-1953). När hennes mor flyttade tillbaka till Göteborg med barnen, följde friaren efter. Slutligen svarade Dagmar ja på hans frierer och de gifte sig och bosatte sig på Vasagatan i Göteborg. De var båda musikpedagoger och förutom musik även intresserade av trädgårdar. De anlade en underbar trädgård på sitt sommarställe, men den har jag bara sett på gamla foton och hört min far berätta om.
Jag har behållit hennes stavning, i de flesta fall, då tidsandan blir mer märkbar då. Hon skrev inte alltid ut ugnstemperatur och tid i ugnen. Enligt min mor, som kände henne väl på hennes ålders höst, kunde Dagmar säga "kom nu så smakar vi om kakorna är färdiga." Och så tog de varsin för att se efter om de var klara. Om inte, fick de stå inne en stund till, med ny avsmakning. Dagmar lagade inte mycket vardagsmat, utan framför allt festmat. Det var det som var roligt, tyckte hon. Vardagsmaten, liksom disken efter Dagmars matlagning, fick jungfrun, Nanna, ta hand om.
Det första receptet blir en efterrätt.
En underbart god mosspudding.
Min farmors mor, Dagmar Malm (1873-1959), bodde större delen av sitt liv i Göteborg, frånsett några år i Stockholm, där hon träffade sin blivande man, Knut Bäck (1868-1953). När hennes mor flyttade tillbaka till Göteborg med barnen, följde friaren efter. Slutligen svarade Dagmar ja på hans frierer och de gifte sig och bosatte sig på Vasagatan i Göteborg. De var båda musikpedagoger och förutom musik även intresserade av trädgårdar. De anlade en underbar trädgård på sitt sommarställe, men den har jag bara sett på gamla foton och hört min far berätta om.
Jag har behållit hennes stavning, i de flesta fall, då tidsandan blir mer märkbar då. Hon skrev inte alltid ut ugnstemperatur och tid i ugnen. Enligt min mor, som kände henne väl på hennes ålders höst, kunde Dagmar säga "kom nu så smakar vi om kakorna är färdiga." Och så tog de varsin för att se efter om de var klara. Om inte, fick de stå inne en stund till, med ny avsmakning. Dagmar lagade inte mycket vardagsmat, utan framför allt festmat. Det var det som var roligt, tyckte hon. Vardagsmaten, liksom disken efter Dagmars matlagning, fick jungfrun, Nanna, ta hand om.
Det första receptet blir en efterrätt.
En underbart god mosspudding.
